Wilhelm Govenius

När Wilhelm Govenius kom på idén att efter sin död låta sina tillgångar, pengar och fastigheter, gå in i en stiftelse för att hjälpa andra människor såg samhället annorlunda ut än det gör idag.

Fattighjälp var i början av förra seklet ingen självklarhet och minimistandard var ett okänt begrepp. Nöden var stor och många förmögna människor skaffade sig social prestige genom att donera pengar till social verksamhet, men naturligtvis var också empati med sämre lottade en viktig drivkraft.

När bruksägaren Wilhelm Govenius och hans maka 1903 skrev sitt testamente var bostadsfrågan ett svårt samhällsproblem. Många levde i armod och den hygieniska standarden var ofta undermålig. Donationen på svindlande 850 000 kronor skulle därför ha till ändamål att “uppföra sunda och tjänliga byggnader, hvilka på billiga villkor skola uthyras till bostäder åt välfrejdade, för arbetsamhet och ordentlighet kända obemedlade personer med hemortsrätt i Stockholm och tillhörande arbetarklassen, med företräde för de mest behövande och därmed i främsta rummet änkor med deras barn.”

Det första huset som byggdes låg i kvarteret Piskan vid Wollmar Yxkullsgatan på Södermalm. Fyravåningshuset, ritat av arkitekten P.O.Hallman, stod klart 1907 och innehöll 87 lägenheter varav 30 på ett rum och kök. 34 bostäder bestod av ett enda rum med miniatyrkök och resten bestod av ett rum och kokvrå. Hyran var låg - i reglementet slogs fast att det “vid uthyrningen alltid fästes mera afseende vid beredande af verklig nytta än vinnande af hög avkastning”.

Govenii Minne byggde med tiden totalt fem bostadshus. De var kategorihus, bebodda främst av änkor med barn, massor av barn. Huset på Wollmar Yxkullsgatan hyste 408 hyresgäster varav 291 barn! Verksamheten övervakades av en vicevärd, som också bodde i huset, och som hade till uppgift att kassera in hyran. Men vicevärden fanns även där för att vaka över hyresgästernas sedlighet, gudsfruktan och förkovran.

Husen blev med tiden allt modernare, men fördelningen av lägenheter skedde enligt de ursprungliga intentionerna ända in på 1950-talet.  Då började det, bland annat på grund av den moderna social- och hyreslagstiftningen, bli svårt att följa testators vilja.

Så nästan precis hundra år efter stiftelsens bildande såldes alla hyreshus och idag används avkastningen av de pengar försäljningen inbringade till att på andra möjliga sätt hjälpa utsatta kvinnor i Stockholms stad.

Stiftelsen är en juridisk person som till skillnad från föreningar och bolag varken har medlemmar eller ägare. Den äger sig själv, som man säger. Den är styrd av många lagar och bestämmelser och kontrolleras noga av bl.a. skattemyndigheten. För att få den skattefrihet verksamheten är beroende av gäller det för styrelsen att noggrant följa både myndigheternas bestämmelser och, så gott det låter sig göras, Wilhelm Govenius ursprungliga tanke med donationen.

Det innebär att hjälpen fortfarande bara går till kvinnor och barn, mantalsskrivna i Stockholms stad. Kvinnorna skall dessutom vara “skötsamma”, ett begrepp som kan tyckas ålderdomligt men som tolkats som att man inte bör ha ett pågående missbruk eller sitta i fängelse. Årsinkomsten bör också vara begränsad till 190 000 kronor.

Enskilda kvinnor kan få hjälp med sådant som socialtjänsten normalt inte hjälper till med, till exempel tandvård och glasögon. Tandvårdsbidraget är maximerat till 40 tusen kronor. Ett femtiotal kvinnor per år får sådan hjälp.

Organisationer som hjälper utsatta kvinnor är de stora mottagarna av medel från Wilhelm Govenii Minne. Unga kvinnors värn, Alla kvinnors hus och Ersta Fristad hjälper våldsutsatta kvinnor och barn och är årliga mottagare. Sociala missionen hjälper kvinnor som behöver stöd och handledning för att komma tillrätta med livet. Diakonerna ute i Stockholms församlingar kommer i direkt kontakt med hjälpbehövande kvinnor och ges därför ekonomiska möjligheter att hjälpa till akut utan något formellt ansökningsförfarande.

Utsatta barn kan till exempel få stöd genom bidrag till koloniverksamhet. Frälsningsarmén, Klara kyrka, föreningen Livskraft och Livstycket, som främjar invandrarkvinnors kreativitet och entré på arbetsmarknaden är andra exempel på beviljade anslag.

Totalt delar stiftelsen ut mellan sex och tio miljoner kronor varje år.

Wilhelm Govenius (1825-1903)